idur

Så sant så, hon dog ut.. Helt. Inga tankar kvar, inga meningar som kunde skrivas. Pang bom, 
så blev allt mörkt.

Men vet ni? Hon har uppstått! =) Och här sitter hon nu, och skriver det första blogginlägget på tusen år. 
Nu tänker jag skärpa till mig med det här skrivandet, för det är ju himla kul om några år och se vad man skrivit 
och hur ens barn var och gjorde. Man glömmer ju lätt och lever bara i "nuet". Det som var igår är förbi och det är redan glömt... Ungefär. 

På tal om mina små sessor, dom är JÄTTE stora nu! oj oj, tiden går fort och jag hinner ju knappt blinka! 
Jag ska nog skaffa 10 barn till... Fast när jag tänker efter så får vi nog inte plats allihopa här i vår lilla trea...

Nej kanske inte 10 barn till men ett par stycken, så man känner att man lever ;)