idur

Det är vad vi här hemma har ägnat oss åt idag!
När Elina kom hem ifrån dagis så tog jag med mina flickor ut på en promenad, det bleen sväng till parken.
Elina gick med sin dickvagn och där i låg hennes "bebis", medans jag gick med barnvagn o där i låg också en bebis. Dock en riktig sådan! =)

Elina och jag pratade lite på vägen till lekparken:

- Mamma?
- Ja, Elina?
- Vad heter din bebis?
- Hon heter Nellie, vad heter din bebis?
- MIN bebis heter MELLIE faktiskt! ( hon kan inte säga Nellie så hon säger Mellie)
- Jaa okej, men då är min bebis Nellie 1 och din bebis Nellie 2?
Hon funderar en stund och säger sedan
- aa, men JAG är mamma till Nellie 2, faktiskt!

Idag hade Elina något tvångsbeteende i att säga faktiskt. Hon sade det i nästan varje mening.
Annars brukar det låta:

- jag heter Elina, vet du.
Eller
- man måste göra så här vet du
osv...

Så roligt när man kan prata med sina barn, ha en riktig konversation! Jag har ju kunnat det länge, eftersom
Elina var så pass tidig med att prata, men ändå. Det är super mysigt!

Det var den delen!

I allafall, när vi kommit till lekparken så gungade vi våra bebisar! Elina gungade sin och jag gungade Nellie.
Nellie tyckte det var jätte kul och helst när det gick ganska fort. Hon skrattade och tjoade när jag killade henne under
fötterna där hon kom gungandes. Elina gjorde likadant med sin "Mellie 2" Men hon såg inte så road ut, mest
trasig och smutsig, med ett öga som är helt intryckt så hon ser ut som ringaren i notre dam! (stavfel, ja kanske. skit samma!)
Men Elina var en duktig liten mamma mot sin låtsas bebis.
Sen var det dags för rutchbanan. Och tack och lov att Elinas bebis inte var någon riktig liten tös nu!

Elina gick upp och så bokstavligen kastade hon ut sin docka för en tur i rutchbanan. JIPPI!

- MAMMA! Ta emot min BÄÄÄBIIIS!
Ropade hon uppifrån.

Då var det bara för mig att stå där och ta emot kadavret. Nellie satt på en filt och lekte med sina leksaker.

Sen var det dags att gråta lite också.
Jag satt med Nellie och vi hade så mysigt där i solen och bland alla leksaker. Vi tittade på storasyster som så
duktig sprang omkring o lekte mamma åt sin docka.
Elina började tjata m att gunga i bebisgungan och hit o dit. Hon skulle klättra och jag var tvungen att hjälpa henne
annars skulle hon kasta sand på mig. Sa hon, men det vågade hon inte.
(Ja, min dotter är väääldigt arg och bitter nu för tiden, trotsålder gånger hundra!

Hon skrek och höll på där  i sanden men jag kunde inte hjälpa henne för jag kunde inte bara lämna Nellie och jag ville inte störa henne där hon satt och lekte så fint. Jag tyckte Elina kunde leka med odm sakerna som hon inte behövde häjlp med, nu när Nellie var med. Så kunde hon och jag gå ut själva sedan och DÅ skulle jag hjälpa henne med allt hon ville göra. Men nej då, när man är arg då går orden in i ena örat och rakt ut genom andra. Så det var inte ens någon idé att tala med henne.

Jag fick nog och packade ihop alla sakerna. Jag ropade på Elina att vi skulle gå men vid det här laget rullade hon runt i sanden och skrek. Jag gick och hon kom springandes efter, lite smått galen.
Efter att ha lämnat Nellie hos pappa Jimmy så var det bara att gå o ta Elina i hand och gå raka vägen in.

Maten var färdig, och vi satte oss och åt. GOTT!

Det var i princip vår dag så här långt, kul va;)