Åskan slog ner i mitt hjärta...
...Som ett hårt slag av rädsla och upprymdhet! Det började när vi satt och fikade, och oj vad spännande och småläskigt det är när det knallar och blixtrar!
Det har säkert åskat i två timmar nu. Visst det är ju inte mycket men jag hör mullret hela tiden. Jag tycker det är skit kul när det knastrar på jätte mycket. Barnen tycker det är lika kul, eftersom dom ser hur jag blir. Haha, som små barn är både Jimmy och jag! Men jag tycker det är bra att jag inte har barn som skriker för åskan. För dom behöver ju inte vara rädda. Visst det är ju farligt om det slår ner. Men man behöver inte vistas ute, och inne är det rätt så säkert. Om man inte har otur dock.
Det finns människor som är väldigt rädda för åskan. Speciellt min egna mormor. Hon berättade för inte så länge sedan att hon springer in på toaletten varje gång det åskar. Och ni ska ju inte tro att hon går ut därifrån förens det har slutat upp! Nej då, hon står där inne och trycker i mörkret tills det slutat upp. Ja, ni hörde rätt, mörkret. Hon tänder inte ens lampan!
Stackare.
Mamma berättade idag varför hon var så rädd. När hon var liten så var hon själv i en källare. Och då slog blixten ner. Hon såg eldklotet (från blixten) Det åkte längs hela väggen tills det smattrade till. Visst jag förstår hennes rädla, men hon borde släppt det. För hur länge sedan kan det ha varit? få se, hon är runt 75. Låt oss säga att det hände när hon var fem år. Då var de alltså 70 år sedan! OJJ 70 år sedan!? Lilla mormor, du behöver inte vara rädd!
Är ni rädda för åskan? I så fall, varför, någon speciell händelse?
Jag är livrädd för åskan samtidigt som jag tycker det är lite mysigt och spännande. Jag blir besviken och lättad på samma gång när det slutar mullra. Haha! Jag är bara rädd om våra saker och att man själv ska bli skadad. Sen kan det ju börja brinna. Är väl därför man är rädd..
